Hur ska man lägga fram sin höga begåvning vid en anställningsintervju? Ska man nämna att man till exempel kan läsa distansstudier på heltid och jobba samtidigt? Ska man säga att man riskerar att må dåligt om man inte stimuleras? Eller ska man försöka fixa anställningen först men riskera att inte få passande arbetsuppgifter? Om man väl nämner särskild begåvning på en anställningsintervju, varför får man alltid höra "blir det inte ett bekymmer när du ska leda/stödja andra?" eller “blir det inte ett problem när man ska samarbeta och vid utvecklingsarbete?” Det här varierar naturligtvis beroende på yrke, bransch och den/de som håller i intervjun. För att få jobbet så säger forskning att generellt är huvudmålet på en intervju att bli omtyckt. Den som man vill jobba tillsammans med brukar man välja att anställa. Om man sen har en specifik svag punkt är det bra att ta den först under intervjun, om man har något speciellt ess eller stark punkt får den bättre effekt om man tar den i slutet. Sen vad gäller att nämna sin arbetskapacitet eller så får man fundera på vad man söker. Om man tror att man inte klarar vissa typer av arbetsuppgifter förespråkar jag att säga det, och om man inte är intresserad av arbetsuppgifter som inte är stimulerande behöver man kontrollera om de ingår i jobbet. En anställningsintervju är till för både arbetsgivaren och den som söker jobbet. Man kan också ha i minnet att arbetsuppgifterna kan justeras efter ett tag på arbetsplatsen. Ofta anställs någon arbetsgivaren tror är tillräckligt bra, verkar pålitlig och som man gillar, inte den man tror jobbar effektivast. Det ses nog ofta inte som negativt att ha ovanligt stor arbetskapacitet, det kan däremot ses som ett riskmoment. Hur risken ser ut beror på jobbet, men ofta har det med interaktion med medarbetare att göra. Kanske funderar de på om du kommer att bränna ut dig, kanske tror de inte ens på dig när du berättar det. På en anställningsintervju förväntas man som regel svara och uppträda på ett speciellt sätt. En jobbintervju är delvis ett test i att kunna uppträda normalt. Någon som inte gör det blir en potentiell risk. Fokusera på varför man vill jobba just där. Berätta om val man gjort och varför, inte en lista på egenskaper eller sådant som redan står i ett CV. Återigen blir det här svaret väldigt generellt och väldigt beroende på sammanhanget. Källor
Om att man ska försöka bli omtyckt och om svaga och starka punkter: Wiseman, R. (2009). :59 seconds. London: Pan Books. Fråga: Jag har svårt att fylla i enkäter och svara på frågor i formulär. Det finns alltid flera svar eller så är inte frågorna logiska. Jag får höra att jag krånglar till saker. Varför blir det så här? Svar: De flesta enkäter och test som bygger på att man ska svara på frågor om sig själv eller skatta hur väl man stämmer in på ett antal påståenden, är inte anpassade efter individer med hög begåvning. Det uppstår ofta svårigheter med hur man ska svara. Någon som ser många nyanser, i såväl frågans betydelse som i sitt eget sätt att tänka och vara, får svårare att reducera allting till ett enda ”Hållet helt med” eller ”Stämmer aldrig”.
Att vilja fånga in nyanser och vara exakt i sina beskrivningar är ett vanligt drag, något som inte alls ges möjlighet till i strikt styrda sammanhang som en enkät eller ett frågeformulär. Inget av alternativen blir rätt, och då är det svårt att svara. Speciellt för någon som har höga krav på sig själv och som vill göra rätt. Det kan också vara svårt att förstå att många har lätt för att svara på liknande frågor. Eftersom språket inte är anpassat behöver man “översätta” det som står till något som går att svara på. I en enkät accepterar enkätkonstruktören att frågorna tolkas lite olika, och att svaren blir ett genomsnitt av alla tolkningar av frågorna. Det blir väldigt grovt, men det går inte att göra något åt det när man sitter där med frågorna. Man får alltså försöka tolka vissa frågor lite ”luddigt” och gissa så gott man kan. Det är ok att svaren inte blir speciellt exakta, för det är inte meningen att de ska vara exakta. Sen finns naturligtvis dåligt konstruerade enkäter eller formulär och de kan bli svåra för vem som helst att fylla i, men det är en annan sak. Jag har i det här svaret antagit att de som skrivit frågorna vet vad de gör, och jag rekommenderar att utgå från det när man försöker svara på dem. På ämnet arbetsliv och att hantera kollegor på jobbet kommer här en redogörelse från en särskilt begåvad individ jag varit i kontakt med vid några tillfällen. "Why I enjoy being self-employed. I no longer have to do the following... In order to keep the peace at work, or at least keep my job, I'd often have to learn to use a strategy that required me to get my colleagues and/or bosses to think my ideas were theirs. The way it usually worked was like so: Colleague or boss: “Hey, I think we should do [insert really stupid thing]!” Me: <thinking…No, you don’t want to do that. That is going to be incredibly costly and foolhardy. I can even show you how that will be, if you need visuals. But I actually say> “That sounds promising! Oh, I wonder if we could do [insert a hyperbolized version of the stupid thing they just suggested that highlights the flaw in what they want to do]. Colleague or boss: “No way! We can’t do that!! If we did, then it would be incredibly costly and foolhardy.” Me: “Ohhh…Hmm, I guess that won’t work. [If they don’t catch on by now, continue with stronger hint] So what other kind of situations like that would be silly? I don’t want to make that mistake again. Colleague or boss: [Now feel like they’re doing me a favor…schooling me]. Well, any kind of situation that [voice lowers as it dawns on them] blah blah blah. [Time to save face, and get on the right course] And that *may* sound like what I said we should do, but the key difference is we’re going to {insert whatever that should have been obvious in the first place, IMO} and make this amazing.”* Me: “Wow! You really think of everything! How do you do it?” Colleague or boss: “Well, you just keep hanging with me, and you’ll learn.” *sometimes they still didn’t see the error in their revised suggestion, so I'd have to do the whole hyperbole thing again. Alas, it all kind of got too nerve wracking for me. As you likely guessed, the benefit of being that über-friendly lackey is that I’d get the job, even keep the job, but consequently when it was time to get advanced or promoted, I’d be constantly overlooked. “Well, you’re a nice guy, but [Colleague or Boss] has had some really impressive ideas that when we implemented them, made us an incredible profit. ” Yeah, not missing that!" Not: När man läser berättelsen ovan är det lätt att se någon som analyserar och löser problem snabbt. Jag själv ser också någon som gör ett etiskt ställningstagande där organisationens bästa prioriteras högre än erkännande och personlig framgång. Någon som kan läsa av andra och anpassa sig till en miljö som inte inte tillåter honom att vara sig själv, men som inte stod ut i längden.
Välkommen till bloggen!
Detta första inlägg innehåller en del av det material som låg på sidan om särskilt begåvade barn innan jag hade en separat sida om vuxna. Där fanns bland annat denna lista på vanliga egenskaper bland särskilt begåvade vuxna som jag sammanfattat från artikeln Encountering the self again, for the first time av Mary-Elaine Jacobsen: Avancerat tänkande, språklig skicklighet Det är vanligt att kunna mycket och från många olika områden. Många har en intensiv lust att diskutera och utbyta idéer. Man dämpar sig för att andra ska hänga med och hindrar sig själv från att säga mycket av det man tänker. Mycket energi, intensiv Man vill och närmast behöver engagera sig djupt i saker. Man kan jobba länge och fokuserat med det man är intresserad av för tillfället. Många upplever att det finns så mycket att göra och så lite tid. Väldigt höga krav Det handlar om en känsla av att man alltid måste sträva vidare och göra mer. Det kan också handla om att man redan tidigt velat åstadkomma saker man som barn inte kunde utföra eller klara av. Perfektionism kan visa sig både som drivkraft för höga prestationer och som ett hinder. Stark självkritik och tvivlar på sig själv Begåvade individer övervakar och bedömer sig själva mer än andra. Det spelar ingen roll om man verkar ha lyckats, man kan ändå känna sig som en bluff eller tvivla på att man är värd det man uppnått. Hög känslighet Begåvade individer kan vara mer lättpåverkade av andra personer och av saker som händer. Det kan också handla om känslighet för ljus, ljus eller andra sinnesintryck. När man störs är det på riktigt, även om andra inte bryr sig om det. Det är vanligare att behöva egentid. Självständighet Visar ofta ett behov av självbestämmande och kan vara envisa i sin vilja att stå upp för saker. Man kan reagera intensivt på ojämlikhet och olika slag av grymhet. Det kan också visa sig som en känsla av att inte kunna påverka världen trots att man vet att man borde. Målmedvetenhet Man kan ha ett ovanligt driv och uthållighet, vare sig man når sina mål eller inte. Blir ofta missförstådd Vissa blir socialt och professionellt väldigt lyckade. Andra känner en ständig ensamhet, som om man var född på fel planet. För många blir det svårt att hitta andra begåvade individer att umgås med. Varierande skolbakgrund Höga betyg fungerar inte som kriterium, då vissa inte fungerade alls i den miljön och många inte fått någon anpassning. |